- Sannie [ Äventyr, resor & skapande ]

Det går upp och ner hela tiden, med saknaden menar jag. Och idag så har jag tittat på alla mina bilder från Afrika. Och jag saknar det något så fruktansvärt! Det är nu i efterhand när jag har kommit tillbaka hem till Sverige som jag inser hur underbart det var där. Det blev som mitt andra hem. Åh.


Här bjuder jag på några bilder som jag inte har lagt upp tidigare (tror jag, haha):

Åh, det pirrar i magen när jag ser på denna videon. Jag vill göra om det! ❤
Nästa gång siktar jag in mig på sydafrika där man kan hoppa från 200 meter, haha. Galet.

 

Take me back to Africa!

TRUE STORY ❤

Självklart så lärde man sig några ord när man var i Zimbabwe.
Här är några som jag lärde under min tid i Antelope Park :)

Första gången och den enda gången som jag behövde genomgå detta.
Jag hade verkligen tur, för några personer som hade varit där en kortare period än vad jag hade fick göra det 4 gånger! Jag är väl omtyckt, haha.


Det luktade, ja. Men det var faktiskt inte så farligt.
Att plocka upp lejonens anföring samt organ från döda djur är mycket värre, enligt mig.
Framför allt om det har regnat dagen innan, då luktar det lite extra mycket. Alltid trevligt att äta mat direkt efteråt när man har haft en sådan sektion...


PEACE OUT ❤

Att titta på ett lejon som sover i 2 timmar är ganska uttråkande.
Men framåt eftermiddagen då brukade det hända saker och ting. Framför allt nu de sista dagarna då jag var på Antelope Park. De hade dödat ett djur minst en gång varje dag! Vilket var helt sinnesjukt! Näst intill alla djur som nyligen hade släppts in där hade blivit dödade.


Inte gjorde de det för att de var hungriga, utan mer för nöjets skull.
PEACE ❤

En 14-årig tjej vid namnet Branda som bor på barnhemmet som vi besökte varje Lördag är en väldigt duktig sångerska. Det låter så mycket bättre än vad det gör på videon. Smisk på min kamera som förstör det hela lite grann.


Väldigt söt är hon också!
Åh, skulle vilja ta med henne hem och adoptera henne till min syster :C

PEACE OUT ❤

På eftermiddagen målade jag stolparna av lejonens inhängnader. Tiden gick riktigt fort när jag hade Joss Stone sjungandes i hörlurarna.

Därefter var det menat att vi skulle ha lejonvandring men den blev inställd pga att det var många turister så de var fullbokat. Istället drog jag och ett gäng till ena delen av reservatet och gjorde en utbyggnad av vattenhålet.
Jag och  min rumskamrat Mia blev väldigt fnittriga vilket väckte uppmärksamhet på Neil som jobbade där. Slutade med att han kastade lera på oss - how fun, haha!


Därefter blev det fest på kvällen.
De flesta kvällar brukade spenderas vid elden, spelar på trummor, gitarr och sjunger med.
Riktigt trevligt måste jag säga!

På morgonen hade jag Track & Signs. Då gick vi ut i Bushen och fick bekanta oss med naturen. Tycker det är lite lustigt att jag hade det nu framåt slutet av min resa, men hur som helst.

Det var väldigt intressant vad vi fick lära oss om dessa olika sorters träd, dess funktion och hur de kommuniserar med varandra.


Visste ni att en giraff tar bara en tugga på trädens kvistar för att inom 3 min har trädet sänt ut någon form av vätska som gör att löven blir allt mer beska. Denna typ av signal ges ut till de andra träden som tar upp det och gör sina löv beska lika så. Därför går giraffen alltid i motvind för då har de träden inte fått den information.

Vi forskade även olika avförigar samt fotspår, vilket djur det tillhörde osv.

PEACE OUT ❤

Min video från Vic Falls när jag hoppar Bungy Jump!
111 meter av ren Adrenalin - Skulle du våga?

 

 

Allt skedde så himla snabbt, önskar jag kunde göra om det!
Nu i efterhand när jag ser videon får jag en adrenalin kick som rusar i kroppen. Nästa år vill jag gärna åka till Sydafrika. Jag har hört att det finns ett bungy jump som ligger på ca 200 meter!

 

I'm so excited! ❤

 

 

Här är en utav de adrenalin aktiviteterna som jag gjorde i Vic Falls.
Denna aktivitet kallas för Gorge Swing. Först faller du rakt ner och sedan svingas du fram och tillbaka som en.. gunga helt enkelt.




Det finns olika positioner som man kan göra, självklart skulle jag göra den värsta - Stå på händer och sedan falla rakt ner med ansiktet före. Ca 100 meters fall. Hej galenskap!?


TRUE STORY ❤

Vi åt frukost vid 8-tiden. Åter en lång bilresa till Vic Falls, men framåt eftermiddagen kom vi fram. Vi sov i en louge centralt i Vic Falls som kallades för: In-the-Belly. Vi sov i tält som hade sängar inne i de, inte alls fel!


På Kvällen åkte vi till Bomas, vilket är en restaurang som välkomnar alla om sin kultur. Vi fick ett skynke som vi fick ta på oss, samt blev vi målade med två sträck på ena kinden. Det bjöds på Underhållning - sång, dans och trumslag. Kändes verkligen att vi hade kommit till Afrika.




Något som jag testade på att äta var krokodilsvans. Det var intressant.
Jag gick till en spåman som kunde spå min framtid.

Han sa bland annat:

• Jag tycker om att resa (no shit sherlock)
• Kommer leva ett långt & lyckligt liv
• Kommer få 2-3 barn
• 9 Barnbarn (himmel och pannkaka!)
• Jag letar efter kärleken
• Jag kommer ha ett långt förhållande, men den kommer inte vara förevigt

Efter Bomas blev det fest för hela slanten!

PEACE OUT! ❤

Klockan sju på morgonen packade vi ihop våra väskor.
En lång och varm bilfärd väntade oss. Vi gjorde många små pauser under färdens gång. Mycket inköp av vatten.




Framåt eftermiddagen kom vi fram till ett ställe som hette Hwange National park. Det var ett reservat som hade samarbete med Antelope Park. Vi åkte ut på en Gametur. Vi fick inte syn på så många djur. Förutom när vi kom till vattenhålet där jag fick beskåda ca 30st elefanter samlade på ett och samma ställe. Det var verkligen fräckt!



På kvällen övernattade vi på ett ställe. Vi bjöds på underhållning av en teater grupp som dansade, sjöng och imiterade djur. Något som skrämde mig var en kille som var från teater gruppen. Han spanade in mig något så fruktansvärt att det blev obehagligt! Efteråt kom han fram till mig och började prata. Ställde frågor som: vad heter du? Var är du ifrån? har du pojkvän? Kan jag blli din pojkvän? Sa saker som: I NEED YOU.

Han skrämde verkligen skiten ur mig. Jag ville bara springa där ifrån, vilket jag i och för sig gjorde, haha.


PEACE OUT ❤

Idag var det den enda kyliga morgon då jag behövde ha på mig mössa, långarmat & jacka! Det var så fruktansvärt kallt. Men framåt 12-tiden kom värmen tillbaka igen.

Förmiddagen spenderades med lejonvandring med The MK's, sen städa burar uppe på the breeding program. Vi hann med 11 burar på 2½ timme, vilket var rekord!



Därpå hade jag hela eftermiddagen med elefanterna!
Först red vi i 1 timme, sedan hade jag, Vicky & Christine Elefantvandring sent på eftermiddagen. Det var nog en utav de bästa eftermiddagarna. Jätte vacker solnedgång samt var det den sista dagen för Christine. Vilket var väldigt ledsamt, eftersom hon och jag blev väldigt snabbt vänner och den som stod mig närmast.


Men någon gång i början av nästa år blir det nog en återträff!
Vi har gjort en lista på de saker som vi ska göra! Vi ska bla se musikalen The Lion King, Vilket är ett måste!


PEACE OUT ❤

Ibland fick vi på schemat där det stod "LLW" Vilket stod för "Long lionwalk".
Då börjar vi vandra klockan 6.30 på morgonen fram tills klockan 12.00. De långa lejonvandringarna kan vara de mest spännande lejonvandringarna samt mest utmattande. Max får vi ta med oss två ryggsäckar där våran frukost samt vattenflaska skulle få plats i.


Vi fick inte ha allt för mycket som dinglande för risken att lejonen skulle få för sig att hoppa på dig.
Denna dag gick vi en lång vandring med THE 3K'S. Kutanga, som är den ena honan i det gänget är en utmärkt jägare. Så fort hon får syn på något då sticker hon iväg.

Denna dag fick hon syn på en flock zebror som hon satte fart emot. Synd så fick jag inte med den biten när den ena Zebran vänder sig om och går emot attack och stångar iväg henne.

PEACE ❤

Oktober månad ses som självmordsmånaden, med tanke på att det är den varmaste månaden i Afrika! Vilket jag märkte. Näst intill varje dag fann man inga moln på himlen och temperaturen låg mellan 28 - 35 grader!

Härligt säger ni - Ja, om man ligger vid poolen hela dagen. Men att arbeta klockan 13 mitt på dagen var inte så underbart. Pga den kokande hettan led det till kosekvenser. Eftersom gräset är såpass torrt så sätter det lättare fyr. Vilket det gjorde flera gånger under 1 Veckas period!


Det material vi hade att använda oss utav var stora kvistar som vi försökte släcka elden med. Men när lågorna var allt för höga kunde vi inget göra, utan vi blev ståendes där och fick se på. Eller invänta tills lågorna blev mindre...

PEACE OUT ❤

Varje Lördag åker vi in till stan till OK Supermarket och donerar 5 dollar var, som går till barnhemmet Rose Dale som ligger lite utanför centrum i Gweru.

Det är fruktansvärt att se barnen ha det så. Det får en att inse hur bra vi har det. Hur bortskämda vi är, som ständigt suktar efter något nytt materiellt. Trotts deras situation så har de ett stort leende på sina läppar. De sjunger, dansar och pratar på i sitt egna språk (Shona) för fullt. Och där står man som ett frågetecken och fattar ingenting, haha.



Det finns ca 20 barn på barnhemmet och åldrarna är mellan 1 - 18 år.
De äldre barnen talade då självklart engelska så de kunde man kommunicera med.


Efter vi har besökt de i 1½ timme är vi tvugna att åka tillbaka till Antelope Park.
Innan vi gör det tar vi en snabb sväng inom stan för de som vill köpa något, där vi stannade i max 25 min. Så, det blev ingen direkt storshopping för min del.

PEACE OUT ❤

Idag hade jag en heldag med hästarna.
Något som jag blev förvånad över var att hästarna fick gå hur de ville. De hade hagar som de befann sig i vid specifika klockslag. Så ibland när man var ute och red på elefanter eller gick med lejonen kunde man se de gåendes ute i bushen.


Det var kul att rida, sist jag gjorde det var när jag var 8 år gammal.
Att rita ute i bushen är en häftig upplevelse. Man kan komma mycket närmare de andra djuren. Jag kan stå ca 1 meter ifrån en giraff utan att den springer iväg!

Något som jag inte tyckte om var att hästarna var för smala!
Sadlarna var väldigt obekväma som gav mig en öm bak i flera dagar, samt blåmärken på benen.


PEACE OUT ❤

Min resväska har fortfarande inte dykit upp ännu vilket oroade mig.
Med tanke på att jag behöver byta kläder samt att min medicin ligger där i. Hellen och Christine följde med mig in till stan (Gweru) så jag kunde besöka doktorn. För jag mådde inget vidare. Efter 30 min (om inte mer) fick jag tala med doktorn och fick ett recept för en liknande medicin som jag tar hemma.

Christine & Vicky shuffelin' shit!

 

På vägen hem började motorn koka av hetta!
Jag, Hellen, Christine och Simba blev fast på en gata lite utanför centrum. Där vi tillbringade 1½ timme. Tillsist kom det förstärkning. Killarna var från Breeding programet och de hade nyligen hämtat en död ko. Vi alla fick inte plats vilket ledde till en diskussion om vem som skulle få sitta där bak med kon. Som tur va lyckades vi lösa problemet med ett rep som vi knöt fast mellan bilarna. Simba har nog inte gått på scouterna eftersom bara några minuter lossnade det. Vilket skedde två gånger!



När vi kom hem stötte jag på Evans!
Evans: Sannie I got some good and bad news, which one would you like to start with?
Sannie: Umm, the bad news.
Evans: Let's start with the good news - We've found your baggage and it will arrives tomorrow. The bad news - There's no bad news!


P.s. På grund av att jag inte har tagit medicinen på 5 dagar så har jag gått upp 4 kilo!!
Omg, dör lite inombords! D.s.

PEACE OUT ❤

 

Klockan åtta på morgonen hade jag min första elefant introduktion!
4 Elefanter som var mellan 2 - 4 år gammla. Väldigt dresserade var de som sparkade/kastade fotboll. Jag fick möjligheten att sitta på en elefant. En obeskrivlig känsla om hur mäktigt det var!




Lite random info om elefanter:

• De kan bli mellan 80 - 90 år gammla
• Elefanter är en utav de farligaste djuren som du kan stöta på ute i bushen. Om de har siktat in sig på att jaga dig, då har den bestämt sig för det och kommer jaga dig tills den får tag på dig (vilket inte går att komma ifrån) och sedan ha ihjäl dig.
• Om du är asmatiker och du dricker elefantens urin så blir du av med astman.
• En elefant är gravid upp till 22 - 24 månader!

PEACE ❤

Jag blir väckt av min rumskompis Christine [som kommer från London].
Det första jag slängde ur mig var: Where am I?! Jag trodde att jag befann mig hemma i min säng, i kalla Sverige. Men icke.

Denna dagen blev det en hel del information om lejonprojektet i Antelope Park. Vi åkte ut i Bushen i en stor jeep för att se området. Vi besökte The Breeding program, där de har ca 40 lejon. Vi hade även en introduktion om ormar. Eftersom vi befinner oss ute i bushen så finns det en hel del ormar. Efter den introduktionen hyste jag en väldigt stor respekt för de. Framför allt för giftormarna. Jag hoppas jag aldrig får stöta på någon Black mamba!

En Black Mamba kan bli 2½ meter lång. De har ett sådant farligt gift att du dör direkt på kuppen.



Dagen avslutades med min första lejonvandring! Det blev med de älsta lejonen i parken [De lejon som vi kan vandra med] som var 19 månader. De kallas för The 3K's. Deras namn är: Kufara, Kutanga och Kenya. Det var verkligen en mäktig känsla. En lång vandring ute i Bushen med solnedgången vid horizonten.


P.s. Min resväska har fortfarande inte kommit... D.s.

• Bilderna längst upp är på köket samt vårat dinner room, där vi åt våra måltider varje dag. Vissa middagar i början av November var pain in the ass, för då var det väldigt mycket mygg och kryp som brukade flyga ner i ens tallrik. Gott? - inte direkt. Tappade snabbt aptiten.
• De två bilder i mitten är bilder från vårat dinner room, utsikt över sjön. Väldigt vackert måste jag säg!
• Vi hade en pool som befann sig ca 50 meter från sjön där Elefanterna brukar bada!
• Sista bilden är volontär området, där bla våra rum fanns samt internet rum och vårat grupprum.

Alla människor var så underbara! ❤

Det var en lång flygtur, men tillsist kom jag fram till Harare. Tråkigt nog åkte jag på tråkigheter: min resväska saknas. När jag inte kunde hitta den började min oro sakta med säkert stiga. Jag förstod knappt vad de på flygplatsen sade till mig, vilket inte gjorde saken bättre. Jag kände hur mina ögon började fyllas med tårar.

Jag var helt ensam i ett främmande land, ingen förstod mig och min resväska fattades. Jag möttes upp av min guide som heter Evans och han hjälpte mig. De på flygplatsen skulle leta upp den, men det skulle ta dagar att få tag på den. Inga extra kläder hade jag med mig, vilket innebar att bära samma kläder tills de andre dyker upp. UNDERBART.

Lång bilfärd från Harare mot Gweru, som tog oss ca 5 timmar att köra i värmen! Jag dog lite inombords.
När vi väl annlände till Antelope Park så var det mörkt. Det var klockan sju på kvällen. Det var en otroligt upplevelse, att höra alla djur ute i buschen. Alla kryp som förde oväsen ifrån sig.

Jag gick och la mig klockan 11 på kvällen den dagen, jag var bra trött.

PEACE OUT ❤

18.06 - Jag befinner mig på flyget mot London. Jag har nyligen läst klart Veckorevyn. Tiden går mycket fortare än vad jag trodde. Resan ner till Zimbabwe är helt overklig för mig. Det är nog inte förren jag står där ansikte mot ansikte med ett lejon som det kommer gå upp för mig att det verkligen sker.

Om några minuter annländer jag i London, då blir det att yra runt i några minuter efter sin gate. Kanske vågar jag ta tillfället i akt med att starta en konversation med en britter? Deras dialekt är så charmig. Dock kan jag hålla med de andre om britternas utseende. De är inte lika attraktiva som de typiska svennebannans killarna, haha. Skämt å sido.


18.20 När jag steg på planet och passerar förbi ett par tjejer säger den ena: snygg tjej.
Kanske syftade på mig? Om hon var ironisk eller inte kan jag inte svara på. Hon kanske tog mig för att komma från ett annat land? Då lyder min följande fråga: ser jag ut som en typsik svennebanan?

P.s. Banan är ganska gott, Länge sen jag åt denna frukt. d.s.

---

Jag tror det är midnatt nu. Sitter på flyget mot Johannesburg och det känns fortfarande helt overkligt. Jag har nu fått användning utav mina engelska kunskaper. En kille som är min granne på flyget tog tillfället i akt att tala med mig. Väldigt trevlig kille.

Maten smakade förfärligt för övrigt. Jag mår lite dåligt i magen nu vid vidare eftertanke. Chockladpuddingen var god i alla fall.

SWEET