- ATT BLI FÖRFÖLJD .
Gav mig en massa komplimanger och sedan berättade att han hade förföljt mig sedan jag hoppade av min station på tunnelbanan. Vilket är att han har förföljt mig mer än 10 min?! Det var läskigt. Jag kände mig sjukt obekväm att tala med honom. Tack och lov släppte jag bomben tillsist att jag är upptagen. Boya! Slut på den historien. Jag har aldrig blivit förföljd av en person tidigare... Jag vill inte vara med om det igen. Tack och lov så var det mitt på dagen och inte på kvällen. Då hade jag nog ta mej fan kissat ner mig.
PUSS
- VÄGEN TILL LYCKA .
"Mentala tillstånd som vänlighet och medkänsla är mycket nyttiga. En medkännande, varm och godhjärtad person är frisk. Känslor av kärlek, ömhet, närhet och medkänsla ger lycka. Vår emotionella hälsa stärks av varma känslor. Tendensen att knyta nära band till andra och agera för andras välfärd gör oss friskare. Mer självcentrerade människor blir sjukare. Så snart vi drar slutsatsen att människans innersta väsen är präglat av medlidande snarare än av aggressivitet, förändras vårt förhållande till omvärlden. Att se andra som sympatiskt inställda istället för egoistiska och fientliga hjälper oss att koppla av, känna förtröstan och leva utan ängslan. Det gör oss lyckligare.
Ändamålet med vårt liv måste vara positivt. Vi föddes inte för att ställa till olyckor eller skada andra. För att vårt liv ska vara av värde måste vi utveckla grundläggande goda mänskliga egenskaper - värme, medkänsla och vänlighet. Då blir vårt liv meningsfullt, fridfullt och lyckligare. En livskraftig relation bör innefatta en känsla av ansvar och åtagande gentemot varandra.
Vad är medkänsla?
Ett sinnestillstånd som är fredligt, icke-skadligt och icke-aggressivt. Det är en andlig attityd som bygger på en önskan att andra ska befrias från sitt lidande och hör samman med en känsla av engagemang, ansvar och respekt för den andre. Den innefattar att man önskar sig själv gott. Man önskar att man själv ska vara fri från lidande och sedan utvidgar man denna naturliga önskan för egen del, odlar den, förstärker den och utsträcker den till att omfatta andra.
En äkta medkänsla bygger på resonemanget att alla människor har en medfödd önskan att vara lyckliga och vill övervinna lidande, liksom jag själv vill. " - Dalai Lama
Mentala tillstånd som vänlighet och medkänsla är mycket nyttiga. En medkännande, varm och godhjärtad person är frisk. Känslor av kärlek, ömhet, närhet och medkänsla ger lycka. Vår emotionella hälsa stärks av varma känslor. Tendensen att knyta nära band till andra och agera för andras välfärd gör oss friskare. Mer självcentrerade människor blir sjukare.
Så snart vi drar slutsatsen att människans innersta väsen är präglat av medlidande snarare än av aggressivitet, förändras vårt förhållande till omvärlden. Att se andra som sympatiskt inställda istället för egoistiska och fientliga hjälper oss att koppla av, känna förtröstan och leva utan ängslan. Det gör oss lyckligare.
Ändamålet med vårt liv måste vara positivt. Vi föddes inte för att ställa till olyckor eller skada andra. För att vårt liv ska vara av värde måste vi utveckla grundläggande goda mänskliga egenskaper - värme, medkänsla och vänlighet. Då blir vårt liv meningsfullt, fridfullt och lyckligare.
En livskraftig relation bör innefatta en känsla av ansvar och åtagande gentemot varandra.
Vad är medkänsla?
Ett sinnestillstånd som är fredligt, icke-skadligt och icke-aggressivt. Det är en andlig attityd som bygger på en önskan att andra ska befrias från sitt lidande och hör samman med en känsla av engagemang, ansvar och respekt för den andre.
Den innefattar att man önskar sig själv gott. Man önskar att man själv ska vara fri från lidande och sedan utvidgar man denna naturliga önskan för egen del, odlar den, förstärker den och utsträcker den till att omfatta andra.
En äkta medkänsla bygger på resonemanget att alla människor har en medfödd önskan att vara lyckliga och vill övervinna lidande, liksom jag själv vill.Mentala tillstånd som vänlighet och medkänsla är mycket nyttiga. En medkännande, varm och godhjärtad person är frisk. Känslor av kärlek, ömhet, närhet och medkänsla ger lycka. Vår emotionella hälsa stärks av varma känslor. Tendensen att knyta nära band till andra och agera för andras välfärd gör oss friskare. Mer självcentrerade människor blir sjukare.
Så snart vi drar slutsatsen att människans innersta väsen är präglat av medlidande snarare än av aggressivitet, förändras vårt förhållande till omvärlden. Att se andra som sympatiskt inställda istället för egoistiska och fientliga hjälper oss att koppla av, känna förtröstan och leva utan ängslan. Det gör oss lyckligare.
Ändamålet med vårt liv måste vara positivt. Vi föddes inte för att ställa till olyckor eller skada andra. För att vårt liv ska vara av värde måste vi utveckla grundläggande goda mänskliga egenskaper - värme, medkänsla och vänlighet. Då blir vårt liv meningsfullt, fridfullt och lyckligare.
En livskraftig relation bör innefatta en känsla av ansvar och åtagande gentemot varandra.
Vad är medkänsla?
Ett sinnestillstånd som är fredligt, icke-skadligt och icke-aggressivt. Det är en andlig attityd som bygger på en önskan att andra ska befrias från sitt lidande och hör samman med en känsla av engagemang, ansvar och respekt för den andre.
Den innefattar att man önskar sig själv gott. Man önskar att man själv ska vara fri från lidande och sedan utvidgar man denna naturliga önskan för egen del, odlar den, förstärker den och utsträcker den till att omfatta andra.
En äkta medkänsla bygger på resonemanget att alla människor har en medfödd önskan att vara lyckliga och vill övervinna lidande, liksom jag själv vill.
"
- TWO TATTOOS // MIGHT HAPPEN SOON.
Inte precis exakt det motivet men något snarlikt och snyggare! Placering ska vara precis där vid revbenen. Smärtsamt, men jag är sjukt taggad! Nu måste jag finna tid/pengar och möjlighet att kunna göra den. Antingen gör jag den här i USA eller så blir det i London. Samt ett annat motiv som jag har haft i tankarna väldigt länge. Får se när den blir av ❤
P E A C E O U T ❤
- IT'S BEEN TWO YEARS .
. Saknad .
- AT THE END OF THE DAY // I MISS IT STILL .
Jag kan faktiskt inte släppa taget om det, om hur fruktansvärt fantastiskt jag hade det i Afrika. Jag saknar att gräva ner mina fingrar i lejonungarnas päls. Hålla i deras svans när vi går på vandringstur på morgonen samt eftermiddagen. Höra lejonens morgonryt klockan 6 på morgonen som hörs från flera kilometers avstånd. Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att leva det simpla livet. Det var ganska avkopplande faktiskt. Det var som att komma bort från verkligheten ett tag. Allt som excisterade då befann sig i det reservatet som jag bodde på - Antelope Park.
P E A C E O U T ❤
- SÅG JAG VERKLIGEN DET JAG SÅG // ANDLIGT
Jag vet att många är verkligen skeptiska till detta ämnet. När det kommer till det spirituella. På något sätt har jag alltid känt mig iakttagen, ibland här hos min värdmammas hus. Idag, tro det eller ej, men jag såg det med mina egna ögon. När jag och barnen skulle gå ut genom ytterdörren, jag höll dörren öppen och väntade på att "K" skulle komma. Då ser jag att den ena köksstolen rörde lite på sig. Först tänkte jag att jag såg i syne. Men jag är 100% säker på att den rörde sig. Jag har även känt underliga dofter. Ibland har jag hört läten i huset när jag har varit ensam. Vilket min syster även påpekade. Hon har hört fotsteg precis ovanför mitt rum, som kommer från en liten lucka som jag har ovanför min garderob. Usch, jag ryser i hela kroppen när jag tänker på det.
I värdpappans hus, jag har alltid känt mig iakttagen mer eller mindre. Fått för mig att jag har sett en svart skepnad fara snabbt förbi. Flera gånger. Att gå dit, det är en tung känsla. Som min syster även påpekade idag. En tung atmosfär och man vill bara där ifrån snabbt som möjligt. Jag undrar, om jag kommer få vara med om något under den veckan då jag kommer vara helt själv i huset. När min syster har åkt hem och när min värdfamilj är i Sverige. Usch, får gåshud vid självaste tanke.
Snälla, någon som vill bo här hos mig?
P E A C E O U T ❤
- How can you say such a thing ?
När jag satt i bilen på väg hem igårkväll slog det mig hur jag skulle få ner mina tankar i skrift som jag har gått runt och burit på hela dagen. Men nu när jag väl sätter mig framför strålbunken står det helt stilla: Hur ska jag börja? Jag tror att självaste huvudämnet i detta inlägget handlar om - respekt. Vi alla människor är olika. Hur hade det sett ut om vi alla såg ut exakt lika dant? Jag har två svaga punkter som kan verkligen såra mig. Jag tänker nämna ett, som jag har fått höra till och från under hela mitt liv - att jag är tjock/fet. Nog har jag vart mullig hela mitt liv. Förutom när jag var 7 år, då jag blev sjuk. Jag var näst intill bara skinn och ben med en mängd blåmärken över hela kroppen. Dessa ord har nu tagits upp igen sedan jag kom hit. Nog tog jag det med en nya salt till en början. Jag lät det rinna ut i sanden. Eller skämta bort det rättare sagt, som jag brukar göra. Men att höra det relativt ofta sårar. Det river upp ett gammalt sår.
Något som jag inte kan förmå är hur man kan säga något sådant till en medmänniska? Även om det ligger på en humoristisk nivå. Min mamma har aldrig använt det uttryket under min uppväxt - ordet "fet/tjock" existerar inte i hennes ordbok. Att skämta om det inför andra som man har en stor inverkan på, bevisar att det är okej att sjunka till den nivån. Det är som att dess filter inte existerar. Det är "jaget" som talar.
Det finns så mycket mer som jag vill få sagt. Men ska nu tiga. På återseende!
- Why do we only have one heart ?
Nasse och Nalle Puh sitter under ett stort träd och tänker över livet.
Plötsligt frågar Nasse: "Puh, vi har fått två händer för att hålla, två ben för att gå, två ögon för att se se, två öron för att höra. Men varför har vi bara ett hjärta?" Puh tänker en liten stund och svarar: "Nasse, det är säkert för att det andra hjärtat är bortskänkt till en annan, som vi själva måste hitta".
- An articel for 2 years ago .
För exakt två år sedan vart jag med i ett inslag i västnytt. Den visades även på Sverige runt, som de inte berättade för mig. Utan det fick jag reda på i efterhand. Det roligaste med det hela var när reportern skulle uttala mitt efternamn lät det som att hon sa "KÖTT". Jag dog av skratt.
- I miss the time we had. I miss us .
Idag när jag gjorde pannkakor till barnen då dök det upp bardomsminnen från när jag bodde på Herting. Jag och min syster sprang runt och sjöng med till tv programets intro "Cow and Chicken" på Cartoon Network, medan mamma stod och lagade pannkakor. Storebror "made fun of us" för att vi gjode det. Jag tyckte om mammas pannkakor, även om de kunde bli lite brända ibland.
Jag älskar mina syskon. Vi var nog inte bästa vänner när vi var små, men nu har vårat syskonband blivit starkare. När jag väl stod där och stekte de hundratals pannkakorna blev jag lite känslomässig. Jag känner saknad efter mina syskon. Vår tid då vi umgicks, spelade spel och såg på någon bra film. Från den stunden gick det lite upp för mig att jag är långt hemifrån och inte i staden brevid.
- The revolution has begun
- You'll be fine, I'll be fine .
Det är som ett litet frö som man sår. Den börjar gro, den blir vattnad. Inte allt för ofta och inte för mycket, för då drunknar den. Därav man måste ge det tid. Tålamod. Ömhet. Det må vara så att jag talar i ett språk som ingen mer än jag förstår just nu. Ni behöver inte förstå denna texts innebörd heller. Det är inget jag förväntar mig. Men om detta möte skulle återupptas där den avslutades. Är det något som också är förbestämt? Vad är meningen med det?
Vad är oddsen egentligen, med allt som sker? Det är lika så dessa drömmar jag drömmer, som består av båda delar - bra och dåliga. Som sedan sker i verkliga livet. Vilket är väldigt skrämmande, men samtidigt fascinerande på något sätt.
Jag svamlar. Det är nattetid och jag bör ta och gå och lägga mig. På tal om något annat: jag tror jag är allergisk mot godis, för såhär mycket har min mage aldrig kurrat tidigare. Troligtvis är min mage känslig mot mjöl och laktos. Ska bla sluta äta godis hädan efter. God natt och på återseende.
